– Norsk litteratur uppvisar i dag en imponerande bredd. Vi ser nu frukterna av en konsekvent kulturpolitik, som satsat speciellt på skönlitteraturen.
Det säger Ingmar Lemhagen, kritiker och lärare vid den nordiska författarutbildningen på Biskops Arnö. Tillsammans med Norges ambassad i Stockholm planerar han norska litteraturdagar under hundraårsmarkeringen 2005.
2000-talet inleddes med att Nordiska rådets litteraturpris två år i rad gick till norska författare: Lars Saabye Christensens Halvbrodern och Jan Kjærstads trilogi om Jonas Wergeland. Norska böcker kommer nu ut på olika svenska förlag i en aldrig tidigare skådad omfattning.
– Ett statligt litteraturstöd redan 1965, långt före dagens svenska, lade grunden
för detta, betonar Ingmar Lemhagen. En modern och självständig skönlitteratur
har varit en viktig del i nationsbyggandet i Norge.
Norsk modern litteratur säljer som aldrig förr i Sverige. ”Det tycks som om förlagen turas om. Alla vill ha sin egen norrman”, skriver Helsingborgs Dagblad. Enbart under hösten i år kommer bland annat följande titlar ut på svenska: Tore Renberg: Mannen som älskade Yngve (Norstedts), Lars Saabye Christensen: Maskrosfamiljen (W&W), Roy Jacobsen: Frost (Norstedts), Hanne Örstavik: Prästen (Kabusa), Ingvar Ambjørnsen: Blodsbröder (Ordfront), Stig Sæterbakken: Sauermugg (Vertigo), Åsne Seierstads uppdaterade rapport från Serbien: Med ryggen mot världen (Norstedts).
En norsk filmvecka, som planeras på biografen Sture i Stockholm, ska visa ny norsk film.
Med några få undantag som succén ”Elling” har norsk film inte fått något genomslag i Sverige.
– Vi har ingen tradition av att visa norsk film. Jämför bara med den danska! Men
nu är tiden mogen, säger Mattias Nohrborg, vd på Triangelfilm. På en filmfestival i
Haugesund nyligen såg han ”fyra riktigt
bra filmer, av hög internationell klass”. De norska filmerna har helt enkelt blivit bättre.
En av filmerna i Haugesund var ”Uno”, som redan uppmärksammats internationellt. Aksel Hennie, som debuterar som regissör och manusförfattare, får priset för bästa skådespelarinsats vid den italienska festivalen EuropaCinema. En annan het film är Erik Poppes ”Hawaii, Oslo”, som flätar samman en rad livsavgörande historier under loppet av en varm sommardag i den norska huvudstaden.
Två norska publiksuccéer finns också på programmet under Stockholms internationella filmfestival 18–28 november 2004. Förutom ”Uno” visas den romantiska komedin ”Kvinnen i mitt liv” av Alexander Eik.
”Munch själv” heter Moderna Museets unikt omfattande utställning av Edvard Munchs självporträtt, som visas från den 19 februari till den 15 maj. De 150 verken – måleri, grafik, teckningar tillsammans med skisser och förarbeten – är från 1880-talet fram till konstnärens död.
– Munch har målat självporträtt i hela sitt liv, sen han var yngre än 20 år. Hans ansikte vid olika åldrar speglar hans olika faser, säger intendent dr. Iris Müller-Westermann. Hon har doktorerat på denna del av konstnärens verk, som inte är lika känd som symbolistiska målningar som Madonnan och Skriet.
Det finns ett nytt intresse på många håll i världen runt Munch, menar hon. Han ställer frågor kring självbild och gällande moral, samma frågor som vi ställer oss i dag: Hur skapar jag min identitet med tanke på ”säcken på ryggen”, arv, uppfostran, samhällets värderingar?
– Nu är rätt tid att visa denne store tvivlares enastående visuella självbiografi.
Innan utställningstiden går ut strax före den 17 maj, kommer museet tillsammans med Norges ambassad i Stockholm att – som en del av hundraårsmarkeringen – anordna ett seminarium i anslutning till utställningen. ”Munch själv” går sedan vidare till Oslo och London.
”Brödrafolkens väl/Broderfolkenes vel” löd Oscar II:s, den siste unionskungens, valspråk. Tillsammans med Maihaugen i Lillehammer anordnar Livrustkammaren en utställning om unionen mellan Sverige och Norge 1814–1905. Den handlar om de fyra gemensamma kungar, som under denna tid regerade över två folk med olika historia och olika statsskick. Okända detaljer om den kungliga dubbelrollen berättas i utställningen: Kungen måste t.ex. både byta uniform och ressällskap, när han kom till gränsen. Inga svenska hovmän skulle omge honom, när han kom till sitt norska rike. I Stockholm öppnas utställningen den 6 november 2005.
Kunglig anknytning blir det också på Prins Eugens Waldemarsudde i utställningen ”Bernadotternas Norge”, som öppnas den 1 september. Nordiska museet tar upp det vardagliga förhållandet grannarna emellan i ”Norrmän och svenskar 1814 – 2005”. Hur ser vi på oss själva – och på varandra? Förutom likt och olikt visar utställningen den täta kontakten över gränsen, näringslivsutvecklingen och det nära förhållandet till sport, natur och populärmusik. Den öppnar på Norsk Folkemuseum i mars 2005 och flyttar över till Nordiska museet från och med den 1 november.