Nyligen avslutades klimatötet i Poznan. Miljöorganisationer önskade att besluten skulle vara mer bindande och gå längre, men de gick åtminstone i rätt riktning. Och det är absolut nödvändigt. I Poznan fick vi höra om 43 ö-nationer som riskerar att försvinna från jordens yta, om inte världen kan enas om ett kraftfullt klimatavtal vid FN: s konferens i Köpenhamn nästa år. Det är hög tid att agera - och det är hög tid att ta ett särskilt ansvar i norr.
Sverige har länge varit en drivande kraft när det gäller att satsa på förnyelsebar energi. Utan förnyelsebar energi, kan vi inte stoppa klimatförändringarna. Här har vi alla något att lära av Sverige.
Men vi måste göra mer. Beräkningar visar att år 2030 kommer fortfarande 85 procent av världens energi från fossila bränslen. Vi vet till exempel att det öppnar ett nytt stort kolkraftverk i Kina varje vecka. Kina, Indien, Japan, Vietnam och Polen, för att nämna några länder, kommer att vara beroende av kol under lång tid. Därför måste vi göra något nu för att rena utsläppen. Det räcker inte att investera i förnyelsebar energi för framtiden. Vi måste göra både delarna - och det bråttom!
Tidigare denna månad deltog Norges utrikesminister, Jonas Gahr Støre, på en norsk-svensk klimatkonferens i Stockholm. Där talade han om avskiljning och lagring av koldioxid, CCS. Han konstaterade att det är teoretiskt möjligt att minska utsläppen från kol- och gaseldade kraftverk med 85-95 procent. Men teknologin måste utvecklas vidare så att den kan användas för att rensa kol- och gaseldade kraftverk i hela världen. Detta är inte en teknologi för att rädda oljeindustrin, men en teknologi som kan bidra till att rädda jorden från den globala uppvärmningen.
Norge har redan lång erfarenhet med avskiljning och lagring av CO2. Sedan 1996 har Norge årligen omhändertagit en miljon ton CO2 från gasfältet Sleipner. Den blir avskiljd och sprutas tillbaka ner, 1000 meter under havet igen. Här lagras den säkert.
Både i Sverige och i Norge pågår flera projekt för att göra CCS-teknologin bättre och billigare. I god, nordisk anda, är många av projekten samarbetsprojekt mellan norska och svenska företag. Svenska Vattenfall och norska StatoilHydro är förande. Men det är pilotprojekt. EU-signalerna är tydliga. EU vill satsa på CCS och önskar 12 pilotprojekt för CCS. Norge stödjer denna satsning.
Vi skall inte på något sätt slå oss för bröstet i vår roll när det gäller att rädda miljön. Också vi har med vårat sätt att leva på bidragit till att skapa dagens klimatproblem. Men som välutvecklade nationer har vi också en skyldighet och ett gyllene tillfälle att vara med och vända trenden. Det gäller också näringslivet. Därför är det glädjande att vi nu har ett viktigt samarbete; NOCC, Nordic Climate Cluster. Det är 16 stora norska och svenska företag som arbetar tillsammans i ett nätverk för att utveckla förnyelsebar energi, energieffektivitet och miljöteknologi. Dessutom, satsar både Norge och Sverige mycket på miljövärn i sitt biståndsarbete. Det är viktiga steg i rätt riktning.
Sverige spelar en ledande roll som ordförande för EU nästa höst, i samband med FN: s klimatkonferens i Köpenhamn. Ett nordiskt samarbete kan göra en viktig skillnad i vad vi alla hoppas kommer att bli en vändpunkt i kapplöpningen för att rädda klimatet.
Det är inte för sent. Men vi måste agera snabbt och vi måste agera tillsammans.
I sin berömda dikt, "Du får inte sova" från 1937, skrev en av de käraste norska poeterna, Arnulf Øverland, om en annan fara för freden och mänskligheten. Hans kloka ord passar också när det gäller kampen för att rädda klimatet:
Du får inte sova! Du får inte sova!
Du får inte tro att du bara har drömt!
