I år är det fjärde gången vi delar ut denna utmärkelse, som kom till på ett initiativ från ambassaden, Kronprinsessan Märthas Kyrka här i Stockholm och Prinsessan Märtha Louises Kulturfond. Det började som ett pris som fastställdes i samband med hundraårsmarkeringen av unionens upplösning. Nu är det en årlig utdelning som ges till en ung svensk och en ung norsk konstnär eller artist.
Årets pristagare är nyligen utvalda. Svenska pianisten Maria Verbaite och norska barytonsångaren Johannes Weisser är två värdiga pristagare som konstnärprinsen, prins Eugen, skulle ha varit stolt över att ge priset som bär hans namn.
Vi är glada och stolta över att vi kan hedra Prins Eugen med ett kulturpris. Han var en av de viktigaste brobyggarna på flera sätt. Prins Eugen var en sann Norgevän och spelade en aktiv roll för goda relationer mellan våra två länder både före och efter unionens upplösning. År 1905 var hans högsta önskan att förhandlingarna i Karlstad skulle få ett lyckligt och fredfull slut, både för norrmännen och för svenskarna.
I sitt hem på Waldemarsudde samlade han norska och svenska konstnärer. Han var politiskt engagerad och under andra världskriget var Waldemarsudde en viktig mötesplats för den norska motståndsrörelsen.
Konstnärligt sett, finns det få konstnärer som har skildrat de norska fjällen och landskapet vackrare än prins Eugen.
Idag har vi utvecklat det norsk-svenska kultursamarbetet vidare. Kungafamiljerna på båda sidor om Kölen har gett sitt stöd till Prins Eugens Kulturpris genom att delta på prisutdelningen. År 2005 var det drottning Sonja som delade ut priset till vinnarna. De senaste två åren har HKH kronprinsessan Victoria visat oss den äran att dela ut priset. Prins Eugens Waldemarsudde, som idag är ett museum, är en av våra nära partners i samband med Prins Eugens kulturpris.
Behöver vi sådana kulturpriser?
Mitt svar är ett tydligt: JA!
Vi behöver det därför att kultur är det bästa verktyget vi har för kommunikation, på tvärs över landgränser, kön och ålder. Kulturen är kittet och limmet i relationerna. Av den grunden är också Prins Eugens Kulturpris en viktig pelare i det svensk-norska brobyggandet.
Jag är mycket glad över att norskt näringsliv är med och stödjer Prins Eugens Kulturpris. Priset sätter fokus på kultur - på vårt omdöme i Sverige och på ungdomen och framtiden. Sådant ger också kulturen en nyttig grund för näringslivssamarbete over Kölen. Det nämns i stadgarna att juryn bör inriktas på att identifiera unga kandidater till kulturpriset. Samarbetet mellan våra två länders näringsliv är också framtidsinriktad.
Om ungefär en månad skall Prins Eugens Kulturpris delas ut. Det ser jag fram emot. Prins Eugen var en klok man - och han hade förstått något betydande:
Utan kultur kommer vi ingen väg!
